Att bli min egen psykolog
Igår eftermiddag åkte jag och David upp till Björnrike och i bilen berättade jag för honom om behandlingen. David är själv strateg ut i fingerspetsarna och har ett pannben av stål. Han sätter en plan, håller sig till den och ger sig inte förrän den lyckas. Den egenskapen hos honom kan jag bli så avundsjuk på. Själv har jag aldrig haft en strategisk plan för någonting. Jag har hoppat på roliga uppdrag som kommit i min väg, vilket såklart har haft sina fördelar. Jag har haft ett väldigt roligt arbetsliv och byggt ett jättestort kontaktnät. Innan jag fick barn gjorde det inte så mycket om jag hade en eller ett par bollar för många i luften, eftersom mitt privatliv i princip tog noll energi. Idag är jag mamma till barn med speciella behov och mitt privatliv är ofta väldigt energikrävande. Dessutom har jag inte lika mycket flexibilitet och tid vilket gör att jag behöver arbeta mer fokuserat. Framför allt behöver jag prioritera och välja bort. Jag har helt enkelt inte råd, i form av tid och energi, för att falla för impulser och tacka ja till höger och vänster. Vill jag uppnå någonting långsiktigt och hålla mig frisk på vägen behöver jag välja bort det som känns kul kortsiktigt.
David är ett väldigt bra bollplank i den här processen. Han hjälper mig att vända och vrida på perspektiven och känner mig så väl att han kan ge goda råd om hur jag bör prioritera i allt som ligger på mitt bord. Om några veckor börjar jag jobba på 75 procent och syftet med den arbetsfokuserade KBT-terapin är att jag i slutet av behandlingen ska vara uppe på heltid.