Pussellivet med en hand

Sent igår kväll kom vi hem efter fyra härliga dygn uppe i Björnrike.

Eftersom vi hyr ut alla sportlov var det ett tag sedan vi var uppe och jag längtade verkligen dit. Dessutom var det här min och Davids sista resa för säsongen bara vi två. Redan på lördag åker vi tillbaka med barnen, min mamma och hennes sambo.

Sally ska gå i skidskola och vi har lagt upp en plan för att Noah ska få bästa möjliga förutsättningar att prova på skidåkning. För tre år sedan var han med i Sälen och med all okunskap jag hade då satte jag honom i skidskola. Det fungerade inte alls och dag två valde jag att plocka honom ur den. Nu är han tre år äldre och det ska bli spännande att se om han är redo – och om han tycker det är kul överhuvudtaget. I annat fall finns det massor att göra där ändå. Pulka, bowling, bio till exempel. Fördelen med Noah är att han älskar att leka själv inne så imorgon när jag får hem barnen får han välja ut vilka figurer och andra leksaker som får följa med upp.

Efter att ha hållit mig på benen hela säsongen gjorde jag en ordentlig vurpa i backen igår. Skidan fastnade i en snöhög och jag föll pladask på magen i ganska hög fart.

Jag måste ha fallit på tummen, som svullnade upp ordentligt och fick en rodnad. Den är också väldigt öm och gör ont när jag vickar på den. Givetvis är det höger tumme också så nu pusslar jag livet med vänsterhanden. När jag bara har mig själv att sköta är det inga problem men jag hoppas och ber att den blir lite bättre till på lördag. Att hjälpa två barn med skidkläder, pjäxor, hjälmar osv med enbart vänsterhanden blir annars en utmaning. Tack och lov har jag mamma och David till hjälp.

Förhoppningsvis är det bara en kraftig stukning men det blir nog ett samtal till Kry idag för säkerhets skull. Jag har fått sprickor i båda handlederna i samband med snowboardolyckor och vad jag minns gjorde det mycket ondare. Håll tummarna – du som kan. 😉