Sportlovsveckan

Det är en hel sportlovsvecka sedan jag uppdaterade bloggen. Tiden ären ständig bristvara och den här veckan har jag haft fullt upp med att bolla skolledigt barn med en intensiv jobbvecka.

Sportlovet hade inte kunnat komma mer lägligt för Noah, som var väldigt trött och i behov av ledighet. Det har egentligen varit pappavecka men jag lånade med mig honom ner till min mamma i Jönköping några nätter.

Det är så härligt att få tid med ett barn i taget. Vi somnade och vaknade tillsammans och mamma hittade på roliga saker med Noah när jag behövde jobba. En av dagarna åkte vi till en leksaksaffär där Noah fick välja ut en sportlovspresent. Det blev en ny Simba, då han glömde sin gamla Simba i skoltaxin för några veckor sedan. Vi har fortfarande inte lyckats få tillbaka gamla Simba men nu leker Noah att Simba har kommit hem igen.

Både inför jullovet och sportlovet har det varit så tydligt hur viktiga loven är för Noah. Han behöver verkligen regelbundna längre sammanhängande ledigheter.

När Noah började i sin nya skola i höstas tänkte jag och hans pappa naivt att han förhoppningsvis kommer kunna gå så långa dagar på fritids att vi kan jobba heltid. Vi tänkte också att fritids nog skulle kunna vara ett alternativ vissa dagar under loven.

Jag behöver förhålla mitt arbete till vad Noah klarar av och jag har helt släppt tanken på att kunna jobba heltid under mina barnveckor (efter min sjukskrivning). Jag kommer också behöva sätta jobbet åt sidan under alla lov. Ju mer jag landar i acceptans över mina förutsättningar i arbetslivet desto mer känner jag att jag absolut inte tvingas göra avkall på något. Jag tänker att få föräldrar ångrar att de tillbringade för mycket tid med sina barn. Som Dr. John Trainer så fint formulerade, som så lätt faller i glömska när ekorrhjulet snurrar och vi ska prestera på jobbet för att kunna betala räkningarna och klättra i karriären.

“Children are not a distraction from more important work. They are the most important work”